Klicka på bilden för att komma till den! :)
 
 
 
Igår tog jag och bäste Nero en tur till stora staden Göteborg för att sova på hotell och gå på Steel panther. Har sett fram emot att se dem jättelänge så var riktigt pepp! Vi hade vip-biljetter så träffade bandmedlemmarna innan allt började, de tog kort som jag kommer få tillgång till inom en vecka och så skrev de såklart autografer. De målade även en smiley på min hals och skrev på min handled när jag tittade åt ett annat håll haha Dock eftersom spritpenna inte håller för evigt på huden så lät vi dem signera våra biljetter med. 
 
Förbandet sög som förband brukar göra men det gjorde inget för vi stod längst fram och sen när steel panther kom på så ägde de skiten ur stället. Riktigt bra show! Stod rakt nedanför Lexxi så när han tittade på mig tecknade jag att jag ville ha ett plektrum. Han sträckde sig fram och gav mig ett! Sen när Michel Starr var nära tecknade jag detsamma åt honom. Han kastade ett. Jag kan inte fånga saker. Man kan kasta en fotboll och jag missar att fånga den så hur fan ska jag kunna fånga ett litet plektrum, efter några öl dessutom. Han kastade två gånger för jag missade självklart. Gjorde en ledsen min, då gick han närmre och gav mig det haha Han fick en tumme upp för det. Riktigt roliga, sköna snubbar!
 
 
 
 
Idag efter jobbet vid tre så blev jag hämtad av nero och vi åkte hem till mig. När jag sen öppnade dörren till min lägenhet så såg jag massor av tända ljus på soffbordet samt rosor och geléhjärtan. Som om inte det var nog så har han även stått och gräddat hjärtanformade pannkakor åt mig. Svante fick också va med på ett hörn. Detta hade jag inte alls förväntat mig och kan säga att jag är världens lyckligaste tjej som har bästa pojkvännen som finns ♥
 
 
  
 
Vänner. Kompisar. Bästisar. 
I hela mitt liv så har jag haft såna. Som lämnat mig. Flytta eller bytt skola eller börjat ignorera mig, osv. Jag har aldrig trott det har påverkat mig mer än för stunden men har börjat tveka. För jag bygger inga djupa relationer, jag undviker komma folk nära inpå, jag underhåller inte vämskapen då det behövs. För då, om de lämnar mig, så bryr jag mig inte. Det är bra på ett sätt för när det nu är så så känner jag mig som en teflonpanna.
Dock vill jag ju ha människor i min närhet jag kan flumma runt med. Jag kan va lite (massa) smågalen live när jag är med människor jag känner mig bekväm med. Men jag ser det inte som en realistisk tanke, jag tänker på det på samma sätt som en fattig tänker på en lottovinst.
Lite sorgligt kanske.. Jag beundrar dem som har dessa förmågor som jag iinte har, vill vara sån. Har tänkt jobba på det för mitt eget bästa. Vet dock inte hur. Så jag orkar inte.
 
 
 
 
Varit i jkpg en sväng idag för nero skulle till biltema en sväng. På vägen hem så svängde vi förbi ett ställe som heter utsikten, man kunde dock inte åka ända fram dit med bilen så fick gå på en isig stig genom skogen men vi överlevde. Fruktansvärt dimmigt idag så man såg int så långt men coolt ändå. Vi var superhögt upp o fanns inget räcke eller nåt så vi kunde slagit ihjäl oss. Det gjorde vi som tur inte :)
 
 
 
Om ni inte redan visste det så är matlagning inte neros starka sida. Den sidan existerar faktiskt inte alls. I alla fall, i helgen hade vi en diskussion och han sa att köttbullar är ingen konst att göra. Nehe gör köttbullar då. Sagt och gjort, idag på min lediga dag fick han ta och ställa sig i köket. Det visade sig att han hade dolda talanger när det kommer till matlagning, köttbullarna vart jättegoda och saftiga! Vilken karl jag har :)
 
 
 
Passar alfen medans mamma och min syster är på bio. Nero är tydligen roligare att umgås med än mig så han får va den som läser sagor och leker med bilar. De har ju gemensamma intressen - fordon o saker som brummar, söta är de ♥